Att hitta rätt vägar framåt
DRIVE tar ett depå-stopp med Vianors ambassadör Tina Thörner och pratar kundservice, team-work och positivt tänkande.
Text: Thomas Ensgård
Foto: Pi Frisk
Som världens mest framgångsrika kvinnliga co-driver gjorde Tina Thörner sig ett namn på den internationella rally-scenen. Och det var inte bara tävlingsresultaten som gav Tina uppmärksamhet från de stora fabriks-teamen, utan även hennes vägvinnande sätt och speciella förmåga att få hela teamet att prestera på topp. Nu ligger kartläsar-noterna och tävlingskarriären på hyllan sedan några år, men Tina har fortsatt i samma höga tempo på andra vägar, bl.a. som författare, föreläsare, inspiratör och coach för såväl idrottslag som företag. Kopplingen till världens bilindustri har hon fortfarande kvar, bl.a. som konsult och rådgivare i olika utvecklingsprojekt. Och sedan en tid tillbaka också som ansikte och röst till Vianor-kedjan. Nu lägger Vianor i nästa växel i samarbetet och engagerar Tina Thörner som inspiratör och coach till organisationen. Syftet är att bli ännu bättre på kundbemötande och målet är att bli uppfattade som den mest servicemedvetna bilverkstadskedjan i landet. Förhoppningen är att man ska nå dit fortare genom att få ta del av Tinas framgångsrecept.
– Min filosofi kring lagprestation utgår ju i grunden från individen i teamet, berättar Tina. Varje enskild medarbetare kan faktiskt ”leda sig själv” till en attityd som gagnar den egna prestationsförmågan. Utifrån mitt synsätt har var och en av oss själv möjligheten att påverka inställningen till sitt arbete och förbättra sitt eget driv – och därmed göra viktig skillnad för laget och hela organisationen.
För mig personligen har det alltid varit en självklarhet att sätta upp nya mål – i stort och i smått, privat såväl som yrkesmässigt – för att fortsätta utvecklas och behålla motivationen. Och jag tror det gäller för väldigt många människor. Jag tror också att det är ett mänskligt behov att regelbundet få sina insatser bekräftade, inte minst av sig själv. Vi behöver alla med jämna mellanrum få uppleva stoltheten över att ”lyckas med uppdraget”. Det gör att vi växer som individer och växer med uppgiften, menar Tina.
De som sett eller hört Tina på TV eller radio, eller träffat henne i verkligheten, kan inte undgå hennes extremt tydliga positivism. Hon fullkomligen strör komplimanger, roliga iakttagelser och diverse trevligheter runt sig i parti och minut. Somliga kanske blir lite ställda av hennes rättframhet och den som är ovan vid ett dylikt bemötande behöver kanske några sekunder innan man riktigt vet hur man ska reagera. Men det känns inte alls påklistrat eller påträngande. Snarare inbjudande, och istället blir man glad och smickrad över uppmärksamheten. Man känner sig sedd och speciell på något vis. Och många vittnar om att Tina verkligen är så här, jämt. Vad har hon fått det här ifrån?
– Ja, i grunden har jag nog med mig en positiv attityd utifrån de insikter jag fick redan som ung. Jag växte upp på en bondgård, där det var självklart att alla ständigt hjälpte till med det som måste göras på gården. Det fanns liksom inga ursäkter för att inte orka upp på morgonen för att ta hand om grisarna – det var bara att gilla läget, det var min verklighet. På det viset lärde jag mig själv att det är bättre hitta en positiv inställning till det som ändå inte går att ändra på i sak, än att gå omkring och klaga över hur saker och ting är, säger Tina bestämt. Du har ju heller aldrig något att förlora på att bemöta andra människor glatt och med en tydlig positivism. Framförallt om du redan på förhand anar att de är irriterade eller på dåligt humör av någon anledning – ett vänligt bemötande brukar ta udden av de flesta missnöjen, menar Tina. Och jag själv? Ja, för mig är det viktigt att jag lever som jag lär. Jag har verkligen en positiv grundinställning till det mesta och de flesta. Livet blir så mycket enklare med den attityden.
Men om man nu inte känner sig så himla positiv i vardagen, hur kan man då ändra sig?
I sina populära föreläsningar pratar Tina en hel del om mental inställning och hur man faktiskt kan träna sig till att må bättre varje dag och att nå sina mål genom att välja ett positivt synsätt. Tina pratar om att ha rätt ”blueprint”, en ärlig karta av verkligheten att ställa in sig efter:
– Du måste ha rätt bild av förhållandena och förutsättningarna runt omkring, vilka möjligheter du faktiskt har, eller inte har, att förändra och förbättra din situation. Hur din verklighet ser ut. Det i sin tur förutsätter att du är ärlig mot dig själv i alla avseenden och även med hur du agerar gentemot andra. För om du är rak, ärlig, vänlig och verkligen håller vad du lovar, så sprider sig ditt sätt till människorna runt omkring dig. Andra i teamet eller på arbetsplatsen tar efter. Du inte bara vinner respekt, utan får också samma beteende och bemötande tillbaka. Det här skapar en god spiral, som får dig att växa. Men det börjar hos dig själv, i din attityd som du medvetet väljer att ha!
Under vårt samtal kommer Tina ofta, osökt som det verkar, in på ämnet kvinnligt och manligt. Inte så att hon hela tiden söker sig till ett genusperspektiv på allt vi pratar om, eller att hon medvetet vill visa någon slags politisk korrekt framtoning i frågan. Men helt klart är att ämnet alltid har varit viktigt för henne och att hon står stadigt i sina uppfattningar om vad som är rätt och fel när vi pratar och likheter, olikheter och ojämlikheter mellan könen. Inte minst i arbetslivet, där Tina själv sannerligen har befunnit sig mitt i en av de mest mansdominerade branscher som finns; den internationella motorsporten. Fast egentligen gör hon inte så stor sak av genusperspektivet. Inte så att hon förnekar det, snarare mer att ”det må finnas där, men jag bryr mig inte så mycket om det för egen del”.
Tina har nämligen aldrig förväntat sig positiv särbehandling i något sammanhang för att hon är kvinna. Även om hon alldeles säkert, åtminstone vid somliga tillfällen i sin rallykarriär, har varit medveten om att hon haft ögonen på sig lite extra mycket – just för att hon är tjej – så har hon aldrig känt av det som något direkt negativt. Istället har hon litat på sin egen förmåga att leverera resultat – då brukar all skepsis försvinna väldigt snabbt, enligt Tina.
– Det är sant att rally- och bilbranschen i stort är väldigt mansdominerad. Men jag har egentligen inte upplevt någon speciell särbehandling, vare sig positiv eller negativ, för att jag är tjej. För det som i slutänden alltid räknas är hur du faktiskt presterar och vad du får gjort. Objektiva resultat och fakta går liksom inte att snacka bort eller ursäkta. När jag växte upp gjordes det ingen skillnad mellan mig och mina bröder. Jag hade samma förväntningar och krav på mig och blev heller inte särbehandlad för att jag är tjej. Och för mig är det egentligen mest det som det handlar om, om vi ska prata jämställdhet; just att kunna stå bredvid varandra med samma krav, möjligheter och förväntningar på sig, förklarar Tina.
– Bortsett då kanske för skillnader i de rent fysiska förutsättningar som skiljer mellan man och kvinna. Själv tycker jag ju t.ex. att det är trevligt när någon obekant gentleman spontant öppnar dörren och hjälper till med riktigt tunga väskor. Men det är ju något helt annat, säger hon med ett leende.
Jag funderar en kort stund över Tinas ord. Kan det verkligen vara så enkelt att vinna respekt som tjej i rallycirkusens absoluta toppnivå? Det finns något här som jag försöker sätta fingret på, något som kanske faktiskt är unikt med Tinas hela sätt att vara, något som gör att folk lätt släpper garden och bara vill hänga på? Jag tror det.
Tina Thörners karriär i den internationella rallycirkusen präglades i mångt och mycket av hennes förmåga att få hela sitt team att vilja göra sitt bästa och prestera på topp. Även om hon först och främst hon hade en tydlig roll som kartläsare/co-driver, gjorde hennes initiativförmåga, målmedvetna stil och positiva attityd att alla i teamet lyssnade och försökte ta efter. Det blev ungefär som om Tina naturligt gled in i rollen som inofficiell team leader, den som alla ville jobba med – och lyssna på. Kvinnligt ledarskap… är det där som den springande punkten finns? Tina förstår vad jag menar, men ger mig bara halvt rätt i min tes:
– Nja, jag kan nog inte se några avgörande skillnader mellan manligt och kvinnligt ledarskap. I alla fall inte generellt. Men kanske finns det skillnader i vissa detaljer, så som att kvinnor oftare prioriterar hela teamets, allas, välbefinnande lite bättre – eller i fler situationer. Jag tror kanske att det är viktigare för tjejer att få med sig hela gänget och att skapa delaktighet. Och inte så konstigt, för vem uppskattar inte att bli sedd och lyssnad till och känna att man har en viktig roll? Möjligen är kvinnor inte heller lika hungriga på prestige för sin egen räkning – ”resultat tillsammans” väger lite tyngre, funderar Tina. Men hon slänger också ur sig en liten gardering:
– Å andra sidan finns ju säkert andra, och lika goda, egenskaper i det manliga ledarskapet, allt beroende på miljö och sammanhang. Så egentligen är jag en varm anhängare av ett medvetet delat ledarskap mellan män och kvinnor – det är då den verkliga dynamiken och de goda synergierna uppstår i teamet, oavsett miljö eller bransch!
Vårt samtal börjar lida mot sitt slut. Inte för att det saknas ämnen att avhandla; Tina Thörners liv efter rallykarriären är sedan flera år ständigt fullspäckat av diverse åtaganden och intressanta projekt. Det är numera inte ”bara” föreläsningar, seminarier, författande och coaching-engagemang som fyller hennes kalender. Också motor- och fordonsindustrin vill fortsatt dra nytta av hennes expertis och synpunkter – bl.a. har hon de senaste åren varit involverad i ett internationellt projekt som syftar till att få ner CO2-utsläppen från hela Europas fordonsflotta till gränsvärdena som är satta för 2020, ett arbete som Tina dessutom är tänkt att leda.
Men närmast hennes hjärta ligger nog ändå hennes eget projekt med att utveckla en digital kunskaps- och utbildningsplattform för världens barn och ungdomar. Hela idén bygger på Tinas övertygelse om att kunskap, utbildning och transparens i utbildande/lärandet är det viktigaste för allas vår framtid. Tillgänglig och därmed gemensam kunskap om varandra och vår omvärld krävs för att bryta de barriärer av ojämlikheter vi ser i världen idag, menar hon. – Det här är ”My contribution to the world”, säger Tina, inte utan en viss andakt i rösten och det går inte att ta miste på hur viktigt det här projektet är för henne.
Plattformen finns och används redan i olika utbildningssammanhang, men är också under ständig utveckling och utbyggnad och kommer att kräva att fler intressenter och investerare engagerar sig i projektet.
– Jag inser ju så klart att ett så här pass stort projekt måste finansieras på en helt annan nivå än hittills för att slå igenom brett. Nu har jag kört det i drygt 4 år och kommit till en punkt där vi ska ta det till nästa nivå. Någonstans efter vägen kommer det att kosta en hel del pengar för att kunna erbjuda den här kunskapen till alla, så ”business ” måste till slut släppas in här också – men då ska det ska vara business på schyssta villkor!, säger Tina med eftertryck.
Vi reser på oss, går gemensamt ut i Stockholms ogästvänliga januari-rusk och styr stegen mot Tinas nästa möte. När vi tar farväl hinner jag, lätt omtumlad av vårt samtal, tänka; Ja, ”Tina means business” – hon menar allvar med allt hon gör. Men sättet hon gör det på är allt annat än allvarligt. Jag går åt mitt håll. Och vete tusan om mina steg inte känns betydligt lättare och mer målmedvetna än på länge… Inspiration, var det ja.